Vinterns vackraste dag  – i alla fall i Lundatrakten – bar det av till Bråån för att jaga Strömstare. Med kvicksilvret på minus 14 på vår gamla fönstertermometer så var det bara att ta på sig ordentligt. Solen gick upp och temperaturen började så sakta stiga men nere i Brååns dalgång var det skugga och där jag höll till blev det aldrig något riktigt bra ljus men i alla fall hittade jag Strömstare. En fantastisk fågel som simmar och till och med sjunger när det är så kallt som idag.

På vägen dit i bilen såg jag både Glada och Ormvråk och väl framme flög en Havsörn över på nära håll. Ett par harar kommer och tittar på mig när jag låg och fotograferade på strandbrinken i vattenbrynet. Stillheten är total och bortsett från forsens brusande är det precis tyst. Jag ser inte hararna först men jag hör dem när de försiktigt rör sig på fjolårslöven täckta ev endast ett tunt snötäcke. Ett med naturen!

Timmarna går och jag blir alltmer frusen. Händerna värker och framsidan på kroppen som varit i kontakt med marken under hela morgonen känns obehagligt avstängd och jag har ett stickande och krypande i benen. Så även om det finns mycket att uppleva och fotografera denna fantastiska vinterdag får jag ge upp. Nedan är några bilder från Bråån och mitt besök hos Strömstaren.