Det har varit rejält kallt i ett par veckor och idag är det minus 15 när jag ger mig av för att försöka få bilder på Strömstare – igen. Det är tredje dagen på en vecka som jag åker ut för att fånga denna fågel på bild. Solen skiner men det är isande kallt. En fantastisk vinterdag! Efter att ha sett hur ljuset faller vid olika tider på dagen vid mina tidigare besök har jag idag satsat på att vara på plats strax innan lunch för att få maximalt med ljus ned på stränderna i den trånga ravinen där ån slingrar sig fram.

Väl framme är jag helt själv och jag packar ur bilen och börjar sakta gå ned mot ån men där jag tidigare har sett Strömstare är det nu tomt. Jag får leta ganska länge och efter någon timme hittar jag en fågel som flyger förbi utmed ån. Det verkar som om kylan har fått de flesta att stararna att söka sig någon annan stans. Mängden is i ån har ökat markant sedan jag var här för fem dagar sedan och det är klart att det blir svårare att hitta mat för strömstararna.

Jag lägger mig ned på ett ställe med bra ljus och väntar. Vad jag har sett av Strömstararnas beteende så rör de sig upp och ned utmed ån och söker föda på ett ställe ett par minuter och sedan flyttar de sig en bit. Fram och tillbaka rör de sig under dagen. Efter att ha väntat på isen i vad som känns om en evighet så kommer staren och ställer sig nästan där jag tänkt mig – inte riktigt perfekt men bra nära. Jag får ett par bilder och sedan är den borta. Jag ligger kvar ett tag men det blir för kallt. Jag rör mig istället uppför ån för att få upp värmen och för att se om jag kan hitta något intressant. Då ser jag den igen – i ett hav av gyllene ljus sitter Strömstaren på isen. Vinkeln blir lite uppifrån men det är vackert. Jag kryper närmare och den får syn på mig. Ilsket burrar den upp sig och jag backar diskret undan och kölden tar ut sin rätt även idag. Blöt, kall och upprymd ger jag mig av tillbaka till bilen och startar återfärden till Lund.