Nu var det dags för sista dagen på denna fyra dagars örnsafari. Gårdagen hade varit lite mager då örnarna fattades mat men som av händelse hade Hasse några grishuvuden och en massa talg liggande i garaget. Det skulle bli vår räddning.

Av alla människor jag träffat är händigheten och rappheten hos Hasse överträffad hos få. I stället för att stå handfallna efter en dag utan större framgång åkte vi igår hem och skottade fram garagedörren och fick ut maten till dagens övningar. Nu var jag taggad – det skulle gå bra!

Upp lite innan fem och iväg igen till havsörnsgömslet i Gysinge. Idag gällde att inte bara komma fram innan det blev ljust utan också att släpa ut maten på myren, viket skulle visa sig bli en utmaning för mig. Åter en gång hade jag för mycket kläder på mig. Jag började dra pulkan med mat, kameror och stativ, totalt mer än 50 kg genom gårdagens snö som drevat. Bitvis mer än en halv meter lös snö att pulsa i med pulkan på släptåg. Jag tog första biten men efter en tredjedel av vägen hade jag maxpuls, svetten rann och Hasse tog över medan jag pustade ut. Sista biten fick vi dra tillsammans under sammanbiten tystnad. Det går inte att prata när det enda man hör är pulsen i tinningarna. Framme vid gömslet la vid ut maten på strategiska platser och gick in och satte oss för att vänta. Det klassiska problemet infann sig snart – först för varm och sedan börjar man frysa men kaminerna gick varma och efter ett slag var gömslet riktigt trevligt.

Väntan.

Idag är det fler örnar som landar i trädtopparna på andra sidan myren. På samma sätt som igår tecknas siluetterna mot gryningshimmeln. Överlag visar det sig att denna dag bjuder på mer av allt. Det börjar lite trevande men snart landar det ett par korpar och sedan kommer det havsörn. Vi har efter någon timme besök av emellanåt fem till 10 havsörnar samtidigt. Förmiddagen går åt till att fota konstant. Ibland är det örnar överallt, de flyger över oss, de landar på pinnar och de sitter på marken men så händer något och alla fåglar försvinner. Det är helt stilla i flera timmar. Vad som hänt är omöjligt att veta men det ger oss möjlighet att äta lite och kolla igenom morgonens bilder. Ljuset har ändrat sig hela dagen. Det har snöat och vid något tillfälle såg det nästan ut som om solen skulle bryta fram men den grå himlen ger inte vika.

Väntan.

Så landar det en korp. Strax en till. Hasse skiner upp. 10 korpar. En örn i ett träd. Fler örnar i trädtopparna. En örn tar en vända över oss och fortsätter till träden bakom gömslet. Så en örn till över huvudena på oss. Det landar en örn på marken femtio meter framför oss och börjar gå mot oss. Fler örnar landar och plötsligt har vi örnar överallt. De flyger hit och dit, landar, slåss och sitter och tittar. Det är fantastiskt! Jag har aldrig varit med om något liknande. Det enda som skulle kunna vara bättre är ljuset. Det är inte riktigt klart och solen står lågt bakom tjocka moln men vilken upplevelse det är. Jag räknar till 28 Havsörnar på marken och i träden på andra sidan myren. Hasse tar upp kikaren, gör en mer noggrann inventering av läget och räknar in 38 örnar. Dessutom sitter det örnar bakom oss som vi inte kan se. Gott om örn är det gott om!

Åter igen händer något och örnarna försvinner. Korparna dröjer sig kvar ett tag men så försvinner de också. Det börjar skymma på allvar. Vi packar ihop med stora leenden på läpparna. En mycket bra dag och en helt ny erfarenhet för mig.