Jag startar i gryningen för att undvika hettan. Efter en snabb frukost möter Ho upp och det bär av till Xidi i Anhuiprovinsen. En fantastisk liten by med ett genuint liv som inte ändrat sig mycket genom århundradena. Husen är till största delen från Mingdynastin och Qingdynastin och byn blev år 2000 uppsatt på Unescos Världsarvslista. På väg ut till Xidi får Ho telefon från en kompis som säger att byn är stängd på grund av de kraftiga skyfallen för ett par dagar sedan. Vi fortsätter i alla fall och framme pratar Ho in mig – han verkar känna alla. Han tar mig på en tur jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Byn har haft vatten upp till en meter inne i husen. Det är gyttja inne i husen och ute i gränderna och folk bokstavligen gräver fram sina möbler och husgeråd. Det är en total katastrof mitt i allt denna fantastiska by med hus som är mer än fyra hundra år gamla kämpar folk för att rädda något av sina ägodelar. Överallt gräver man i gyttjan. Vi hoppar mellan stenar och gyttjepölar. Går genom folks hus och bakgårdar för att komma runt de djupa pölarna. Jag kommer rakt in i dessa stackars människors hem. Ho pratar med alla och jag fotar på när jag inte har fullt upp med inte halka i gyttjan. Ho förklarar att jag är från Sverige, vilket man gillar och jag möts av idel leenden. Vi ser kinesiska bönder och historiska storhus – allt inkletat i gyttja. Det är vackert och väldigt tragiskt på samma gång. Vi har planerat att också besöka Hongchun som på många sätt påminner om Xidi men som är mer känd på grund av att flera scener i filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon är inspelade i Hongchun men översvämningarna har drabbat Hongchun ännu hårdare och vi kan inte åka dit.
Efter två timmar har vi gått igenom Xidi och kör vidare till ytterligare en historisk by som heter Tangmo som har en stenlagd kanal genom byn kantad med mer än 3000 så kallade flaggstenar. Ho följer inte med in i byn och jag startar med att gå vilse direkt men med lite pekande och viftande löser det sig. Tangmo har inte varit översvämmad men på grund av det höga vattenståndet som har varit de sista dagarna är det inga turister i byn och jag vandrar helt själv igenom byn som med sin bygata runt vattenkanalen ger en historisk tillbakablick om hur det var att leva i det gamla Kina. Byn håller på att rustas upp och det pågår renoveringar av flera av husen och jag antar att en ansiktslyftning är nära förestående. Som vanligt är det mest gamla människor man ser arbeta och redskapen som används idag kunde lika gärna ha använts för hundra år sedan. Med undantag för någon lite motorcykel med flak är det inga nymodigheter. Folk kämpar på i värmen medan jag tar mig igenom byn och tittar på hur man lagar mat och gör andra vardagliga sysslor som att tvätta i kanalen mellan husen. Ved och majskolvar lagras framför husen och bönor ligger på tork här och var. I slutet av byn kommer jag fram till ett större tempelområde med ett system av mindre sjöar och broar – allt genuint och bevarat sedan århundraden. En storslagen upplevelse och återigen blir jag varse de enorma kontrasterna mellan större städer och landsbygd i Kina. Det är ett under att landet håller ihop som det gör och att folk finner sig i att leva med dessa stora skillnader i standard. En förändring måste komma och förhoppningsvis går det smidigt och leder inte till oroligheter för det skulle kunna leda till en katastrof av apokalyptiska mått.
