Idag skiner solen på oss. Träff på liftstationen med vår bergsguide Didier och resten av gruppen vi ska åka med under dagen. Vi tar liften upp till Aiguille du Midi 3842 möh. Det blir en Bellmanhistoria – det var tyskarna (2), fransmännen (2 + 1 guide), amerikanen (1) och svenskarna (2 – vi) som ska samsas hopknutna i ett rep med feta stupet att ramla ned i om någon av oss snubblar. En av tyskarna ramlar och jag tar det på mitt nyläkta brutna ben – det gör ont! Ingen storstilad åkning efter det men jag kommer ned. Dagen bjuder på fantastiska vyer och hyfsad åkning – snön är gammal och det är ganska mycket folk men vad gör det för det är underbart. Gänget är bra skidåkare och jag är den som är sist i stort sett hela tiden – jag plåtar mycket och sedan är jag efter redan från början in i varje brant. Vad gör man inte för konsten?

Väl nere i botten av glaciären väntar en otrolig kö för att ta liften upp till tåget. Vi tar en tur in i isgrottan och tyskarna väljer att bli fotograferade på varsin sida en sankt Bernadshund inne i det djupaste av grottan för det facila priset av 6 € per skalle – vi andra flinar glatt men det är två roliga gökar trots allt. För att komma hem blir det sedan en klättring i branta trappor och därefter en timmes köande i lika sura trappor. Man börjar bli trött nu. Inga problem med tåget och vi tar en drink vid nedkomsten till Chamonix och pratar om att ta en längre tur med Didier nästa år.

Snabbt ombyte vid hemkomsten till hotellet och sedan ut på middag med Fred och Christina som kört från Grenoble för att hälsa på. Sent i hamn men en bra dag med bra bilder och mycket att minnas.