Gårdagskvällen Googlade jag ihop resan till Tunxi och Gula Bergen. Efter timmar med slött nät så visar det sig att Lonley Planet guiden jag har för Kina inte riktigt har koll på läget. Tunxi som de skriver om som en stad är bara en stadsdel i staden Huangshan. Efter att ha tränat att köpa biljetter igår så gick det smärtfritt och strax efter nio sitter jag själv med 50 kineser på bussen till Huangshan. Två timmar från Shanghai är det fortfarande åttafilig motorväg och platt landskap. Risfälten blir allt vanligare och städerna mindre. Efter tre timmar i bussen börjar ett mjukt kuperat landskap med gröna runda kullar. Låga bergsryggar i fjärran och dalar som öppnar och sluter sig när vi kör förbi. Fortfarande fyrfilig motorväg. Det tar nästan fem timmar innan vi kör av motorvägen och in på mindre vägar. Det regnar oavbrutet sista timmarna och städerna vi kör igenom är översvämmade. Bitar av vägen kör vi över floder som är långt över sina bräddar och bitvis står vattnet halvmeterdjupt på vägen. Det bådar inte gott för bergsvandring.
Jag ska alltså till Gula bergen – uppleva kinesisk natur och livet på landsbygden. Men efter 6 timmar i en faktiskt rätt skruttig buss med skrikande barn (jo – de finns även här) och en helt galen, rökande chaufför som har tutat i 120 och jagat bilar ur snabbfilen där vi legat hela resan på motorvägen är jag glad att jag hittat mitt hotell.
Framme Tunxi/Huangshang city är det översvämningar och de kraftiga regnen har fått också stadens två floder att svämma över sina bräddar. På vägen in i staden är det folk i gummistövlar som vadar i gulbrunt vatten som forsar fram. I stadskärnan är det OK och hotellet ligger mitt i gamla staden. Regnet upphör och det klarnar upp. Det är mycket människor i rörelse och jag tar en lång tur genom staden. Gatumyllret är blandat. Unga moderna kineser och äldre traditionella bönder med kärror fullastade med frukt och grönsaker. Det är fiskare som lägger nät på floden och skomakare i en gatuhörna men det finns också en Adidasaffär och allt annat modernt man kan förvänta sig i en storstad. Jag äter en kinesisk delikat middag på en lokal restaurang och fotar mig sedan genom gränderna tillbaka till hotellet.
Efter väldigt många telefonsamtal och hjälp av Google translator lyckas jag få en taxi till morgonen efter för att ta mig till Gula bergen. Om jag nu ska se bergen är det lika bra att ta en taxi dit istället för att leta reda på buss och rätt lucka etc. Det är bara att inse att det inte är lätt när man inte vet vad det står på en enda skylt. Kostnad för taxi de sex milen är 200 RMB, vilket inte är så mycket om man jämför med vad annat kostar. A no brainer! Det verkar också som om jag kan flyga direkt till Beijing från Huangshang, vilket skulle spara mycket tid och kraft. Så efter en middag och en tur i den fantastiskt charmiga staden är jag redo för bergen imorgon.
