Efter att ha tinat upp lite till efter att ha lagt ut morgonbilderna på bloggen var det dags för en gammal kopp kaffe och en tunnbrödsrulle. Dagen sniglar sig fram i lådan och för det mesta håller sig tranorna på behörigt avstånd men framåt eftermiddagen börjar de närma sig och de kommer allt närmare. Det verkar som om Sångsvanarna breder väg. Svanarna är till en början mer närgångna men när väl en svan har vågat sig fram så kommer tranorna strax därefter. Jag tar en tupplur vid tvåtiden för att hämta kraft för de sista timmarnas fotografering och inför nattens hemfärd.

Vaknar med Tranor in på knuten. De äter säden jag kastade ut kvällen innan. Temperaturen går upp och isen som låg på sjön spricker upp och nya stora vattenytor blir tillgängliga. Solen börjar gå ned och det blir riktigt bra ljus. När solen börjar går ned börjar tranorna lämna sjöstränderna för säkrare nattkvarter. De lämnar i mindre grupper och det blir en kontinuerlig ström av flockar som flyger med solen i ryggen mot fjärran. Precis där jag sitter är det en startbana och det ena gänget efter det andra ger sig av genom att springa igång flykten på strandvallen. Jag sitter bara några meter bort och försöker att fånga rörelsen med ett långt tele – det är svårt att få bra utsnitt på bilderna.  Solen går ned och lugnet sänker sig. Kvar är bara Sångsvanar och gäss. Ljuset blir blått och till slut när mörkret fallit kommer gömslevärden Markus och släpper ut mig. Näste man på tur i gömslet är Brutus Östling. Vi hälsar och snackar lite om olika luckor i gömslet. Han ska inte sova i gömslet – för kallt tycker han och jag kan bara hålla med.

Bilresan hem startar med en burgare på McD i Falköping och sedan en lång enformig bilresa på E4an. Hemma sent efter midnatt. Imorgon söndag blir det ett försök på Glada i Frenninge – 17 dagen i år. Skam den som ger sig.